Trevor, december 2005
– Jag måste köpa julklappar, säger han.
Vi ligger i sängen på boutique-hotellet. Han har burit upp frukost. "Jag visste inte vad du ville ha, så jag tog allt". I morgon flyger han tillbaka till Los Angeles och har dagen ledig. Jag bestämmer mig för att hoppa över mina föreläsningar.
– Lugn, jag ska visa dig stan, säger jag.
– Min mamma är helt galen i tomtar, säger han och ler lite generat.
– Det finns en väldigt turistig julmarknad i Gamla stan. Vi åker dit nu, säger jag.
Vi går runt genom ett vinterkallt Stockholm. Han är storögd inför Gamla stan, imponerad av Södermalm och låter mig prova ut julklappen till hans syster. "Ni har samma storlek".
För ett litet tag känns det på riktigt.
Trevor, december 2005
Efterfest på designhotellet. Svitens balkong går runt hela byggnaden med utsikt över neonljus, taxibilar och ringlande köer till klubbarna. En efter en droppar folk hem. Vi två är kvar. Tre timmar innan taxin mot flygplatsen och planet mot Beverly Hills ska lyfta. Det finns inte mycket kvar att säga men ingen av oss vill sova. Så vi sätter på låten igen och ligger bredvid varandra ovanpå sängens överkast.
Tidigt på morgonen när taxin lämnat av mig hemma och vi sagt adjö, ringer låten i mina öron. Jag ligger i gårkvällens kläder på rygg i sängen. Stirrar i taket när en blek vintersol börjar gå upp.
Om vi aldrig mer ses har jag i alla fall den här låten.
Tidigt på morgonen när taxin lämnat av mig hemma och vi sagt adjö, ringer låten i mina öron. Jag ligger i gårkvällens kläder på rygg i sängen. Stirrar i taket när en blek vintersol börjar gå upp.
Om vi aldrig mer ses har jag i alla fall den här låten.
Trevor, december 2005
Mobiltelefonen ringde. Numret på displayen var mycket långt. Jag förstod genast vem det var.
-Hey, I'm back in Sweden, at the airport.
Jag kände hur jag log.
-Välkommen tillbaka!
-Tack! Jag tänkte bara kolla direkt så du fortfarande är på kvällens planer.
-Absolut, svarade jag.
-Jag checkar in inom en timme. Är så sugen på att se ett äkta svenskt boutique hotel.
-Jag tror inte att du kommer att bli besviken.
-Har du lust att komma hit lite innan och ta en drink. Kanske vid halv sju?
-Inga problem.
-Sedan blir det lite av en mixad middag - business och pleasure. Är du okej med att skivbolagssnubbarna hänger med?
-Det är inte som att du har oceaner av tid här i Sverige direkt, man får vara effektiv.
Vi började skratta samtidigt.
-Då ses vi halv sju.
-Självklart.
Jag sprang genast in i badrummet för att bättra på sminket.
-Hey, I'm back in Sweden, at the airport.
Jag kände hur jag log.
-Välkommen tillbaka!
-Tack! Jag tänkte bara kolla direkt så du fortfarande är på kvällens planer.
-Absolut, svarade jag.
-Jag checkar in inom en timme. Är så sugen på att se ett äkta svenskt boutique hotel.
-Jag tror inte att du kommer att bli besviken.
-Har du lust att komma hit lite innan och ta en drink. Kanske vid halv sju?
-Inga problem.
-Sedan blir det lite av en mixad middag - business och pleasure. Är du okej med att skivbolagssnubbarna hänger med?
-Det är inte som att du har oceaner av tid här i Sverige direkt, man får vara effektiv.
Vi började skratta samtidigt.
-Då ses vi halv sju.
-Självklart.
Jag sprang genast in i badrummet för att bättra på sminket.
Trevor, november 2005
När jag vaknar ligger han med ryggen mot mig. Han sover och jag funderar på om han verkligen är så snygg i morgonljuset som jag hade tyckt under kvällen och natten.
-Stanna på en drink till tjejer. Han tittade utmanande på oss, drog handen genom sin långa mörkbruna lugg.
-Sista tunnelbanan går om tio minuter, vi är studenter och tar helst inte taxi hela vägen hem, kontrade jag.
-Om ni stannar på en till drink så har du mitt ord på att jag ordnar hemtransport.
-Ni amerikaner är inte kloka, sa jag och men nickade.
Med största försiktighet reser jag mig upp, vilar kroppen på vänster armbåge och lutar mig långsamt över hans axel för att försöka få en glimt av ansiktet.
-Stanna på en drink till tjejer. Han tittade utmanande på oss, drog handen genom sin långa mörkbruna lugg.
-Sista tunnelbanan går om tio minuter, vi är studenter och tar helst inte taxi hela vägen hem, kontrade jag.
-Om ni stannar på en till drink så har du mitt ord på att jag ordnar hemtransport.
-Ni amerikaner är inte kloka, sa jag och men nickade.
Med största försiktighet reser jag mig upp, vilar kroppen på vänster armbåge och lutar mig långsamt över hans axel för att försöka få en glimt av ansiktet.
-Jag lovade ju att se till att ni kom hem ordentligt.
Han satt i framsätet i taxin och skrattade åt våra miner.
-Men du behöver ju inte följa med i bilen, sa jag.
-Fast det är ju precis det jag vill.
-Men ditt hotellrum då?
-Grand är fint men jag sover hellre på ett svenskt studentrum om man nu får ett sådant erbjudande.
-Du pratar med samma vokalljud som Paris Hilton, vet du det?
-Jag känner henne.
-Jag är inte förvånad.
Just när jag skymtar näsan i profil slår han upp båda ögonen.
-Good morning.
Han ler.
-I guess this place beats Grand after all.
Han är ungefär tio gånger snyggare i morgonsolen än i nattmörkret runt Stureplan.
