Mattias, april 2006
Hela natten pratar vi. Exakt hela natten. Hisnande anekdoter med kvicka slut. Allvarliga saker. Våra ord tar aldrig slut.
– Jag känner alltid att jag pendlar mellan hybris och självförakt, säger jag.
Han spärrar upp ögonen och nickar.
– Tack, du satte just orden på det jag alltid har tänkt.
– Fast du är ju i alla fall popstjärna, det borde ligga väldigt naturligt för dig, säger jag.
Vi skrattar.
Strax därpå lägger vi oss, håller om varandra, en kyss i nacken, en arm om mig. Vi sover resten av det som fortfarande kan kallas natt.
Två år senare hör jag honom upprepa exakt det jag sa den natten i en intervju i ett stort tv-program på bästa sändningstid: "Jag känner alltid att jag pendlar mellan hybris och självförakt". Då hade vi inte längre någon kontakt.
Han blev en av landets största popstjärnor, men han citerade mig.
– Jag känner alltid att jag pendlar mellan hybris och självförakt, säger jag.
Han spärrar upp ögonen och nickar.
– Tack, du satte just orden på det jag alltid har tänkt.
– Fast du är ju i alla fall popstjärna, det borde ligga väldigt naturligt för dig, säger jag.
Vi skrattar.
Strax därpå lägger vi oss, håller om varandra, en kyss i nacken, en arm om mig. Vi sover resten av det som fortfarande kan kallas natt.
Två år senare hör jag honom upprepa exakt det jag sa den natten i en intervju i ett stort tv-program på bästa sändningstid: "Jag känner alltid att jag pendlar mellan hybris och självförakt". Då hade vi inte längre någon kontakt.
Han blev en av landets största popstjärnor, men han citerade mig.
Fabien, september 1996
Vi går hand i hand längs Place de la Bastille som precis blivit så hippt. Jag letar efter Jean Paul Gaultier-butiken. Mina London-inköpta teddyshoes bredvid hans Dr. Martens. Det bubblar av glädje i oss. Han, en parisisk musikjournalist. Jag, en ständig alternativstjärna hemma i Sverige. En gymnasist som också drömmer om en musikjournalistkarriär. Han - mycket äldre. Jag - ung men den som tar chanser.
Han börjar sjunga Suedes senaste indie-hit "The Beautiful ones". Jag sjunger med. Lite för högt för en vanlig eftermiddag mitt på trottoaren och vidare ner i Metron. När tåget började rulla kan vi inte hålla oss, utan sjunger hela låten igen.
Jag minns att han bröt lite på franska och sa att låten handlade om oss.
Min mage bestod av tusen fjärilar.
Resten av tunnelbanevagnen glodde. Vi brydde oss inte. Det var vår låt och han kysste mig i underjorden medan vi fortsatte mot nästa äventyr.
Han börjar sjunga Suedes senaste indie-hit "The Beautiful ones". Jag sjunger med. Lite för högt för en vanlig eftermiddag mitt på trottoaren och vidare ner i Metron. När tåget började rulla kan vi inte hålla oss, utan sjunger hela låten igen.
Jag minns att han bröt lite på franska och sa att låten handlade om oss.
Min mage bestod av tusen fjärilar.
Resten av tunnelbanevagnen glodde. Vi brydde oss inte. Det var vår låt och han kysste mig i underjorden medan vi fortsatte mot nästa äventyr.
