Som jag älskade

Han är så lång och har så tjock lugg i ögonen. Vi går hand i hand genom parken vid Stadsbiblioteket. Sent novemberregn i ansiktet och en doft av hav i luften. Vi har varit på bio direkt efter han hade repat klart.

- Måste du ta bussen hem direkt? Han håller blicken riktad mot busshållplatsen som skymtar bakom nakna buskar.
- Den sista bussen går halv två, säger jag.
- Jag har lånat en kompis lägenhet. Alltså om du vill gå dit ett tag? Han ser förlägen ut.
- Det gör vi, jag fryser ändå, säger jag. Fjärilar i magen.

Vi svänger av och går Bruksgatan mot lägenheten. Han kokar te och sätter på en skiva. Feel the Pain med Dinosaur Jr är det första som spelas när vi börjar kyssas.

Vi sitter vid cafébordet mittemot varandra. Varsin kopp te som ryker. Ingen säger något. Jag fäster blicken i fjärran, i knät, på koppen. Kan inte komma på något att säga. För jag är så nervös.

Han hade kommit ihåg mitt telefonnummer och ringde måndagen efter festen.

-Har du lust att ta en fika i veckan?

-Ja, svarade jag.

Och här sitter vi. Knäpptysta. Vi som båda är så utåtriktade, roliga människor. Egentligen.

Vi kysser varandra. Har säkert gjort det i en timme nu. Bakom dörren till toalettingången, skränet av Pulp i högtalarna och utom synhåll för alla som är här.

Det var maskerad. Jag var så omsorgsfullt utklädd att inte ens mina kompisar kände igen mig vid första anblick. Han hade bara satt på sig en hatt, osäker på om alla verkligen skulle klä ut sig. Lila Dinosaur Jr-tröja, alldeles för lång lugg.

Han separerar sina läppar från mina, lutar sig tveksamt bakåt.
-Det här kommer att verka konstigt, men vem är du egentligen?
Jag börjar skratta och säger mitt för- och efternamn. Då spricker han också upp i ett leende. Ett lättat sådant.
-Vilken tur jag har ikväll!
-Jag med, svarar jag.
-Vi fikar nästa vecka, eller hur?
-Ja, säger jag.

Och så möts våra läppar igen.