Som jag älskade

Vi sitter vid cafébordet mittemot varandra. Varsin kopp te som ryker. Ingen säger något. Jag fäster blicken i fjärran, i knät, på koppen. Kan inte komma på något att säga. För jag är så nervös.

Han hade kommit ihåg mitt telefonnummer och ringde måndagen efter festen.

-Har du lust att ta en fika i veckan?

-Ja, svarade jag.

Och här sitter vi. Knäpptysta. Vi som båda är så utåtriktade, roliga människor. Egentligen.