Fabien, september 1996
Vi går hand i hand längs Place de la Bastille som precis blivit så hippt. Jag letar efter Jean Paul Gaultier-butiken. Mina London-inköpta teddyshoes bredvid hans Dr. Martens. Det bubblar av glädje i oss. Han, en parisisk musikjournalist. Jag, en ständig alternativstjärna hemma i Sverige. En gymnasist som också drömmer om en musikjournalistkarriär. Han - mycket äldre. Jag - ung men den som tar chanser.
Han börjar sjunga Suedes senaste indie-hit "The Beautiful ones". Jag sjunger med. Lite för högt för en vanlig eftermiddag mitt på trottoaren och vidare ner i Metron. När tåget började rulla kan vi inte hålla oss, utan sjunger hela låten igen.
Jag minns att han bröt lite på franska och sa att låten handlade om oss.
Min mage bestod av tusen fjärilar.
Resten av tunnelbanevagnen glodde. Vi brydde oss inte. Det var vår låt och han kysste mig i underjorden medan vi fortsatte mot nästa äventyr.
Han börjar sjunga Suedes senaste indie-hit "The Beautiful ones". Jag sjunger med. Lite för högt för en vanlig eftermiddag mitt på trottoaren och vidare ner i Metron. När tåget började rulla kan vi inte hålla oss, utan sjunger hela låten igen.
Jag minns att han bröt lite på franska och sa att låten handlade om oss.
Min mage bestod av tusen fjärilar.
Resten av tunnelbanevagnen glodde. Vi brydde oss inte. Det var vår låt och han kysste mig i underjorden medan vi fortsatte mot nästa äventyr.
Trackback
