Som jag älskade

När jag vaknar ligger han med ryggen mot mig. Han sover och jag funderar på om han verkligen är så snygg i morgonljuset som jag hade tyckt under kvällen och natten.

-Stanna på en drink till tjejer. Han tittade utmanande på oss, drog handen genom sin långa mörkbruna lugg.
-Sista tunnelbanan går om tio minuter, vi är studenter och tar helst inte taxi hela vägen hem, kontrade jag.
-Om ni stannar på en till drink så har du mitt ord på att jag ordnar hemtransport.
-Ni amerikaner är inte kloka, sa jag och men nickade.

Med största försiktighet reser jag mig upp, vilar kroppen på vänster armbåge och lutar mig långsamt över hans axel för att försöka få en glimt av ansiktet.

-Jag lovade ju att se till att ni kom hem ordentligt.
Han satt i framsätet i taxin och skrattade åt våra miner.
-Men du behöver ju inte följa med i bilen, sa jag.
-Fast det är ju precis det jag vill.
-Men ditt hotellrum då?
-Grand är fint men jag sover hellre på ett svenskt studentrum om man nu får ett sådant erbjudande.
-Du pratar med samma vokalljud som Paris Hilton, vet du det?
-Jag känner henne.
-Jag är inte förvånad.

Just när jag skymtar näsan i profil slår han upp båda ögonen.
-Good morning.
Han ler.
-I guess this place beats Grand after all.

Han är ungefär tio gånger snyggare i morgonsolen än i nattmörkret runt Stureplan.