Sebastian, nyårsafton 1997

-Gå inte.
-Men det stänger ju ändå om en kvart.
-De vill att bandet stannar kvar på efterfest.
-Jag är inte med i bandet, svarar jag och vänder mig demonstrativt om.
-Men våra tjejer också såklart.
-Är jag fortfarande det då? Jag vet inte hur jag ska vara längre.
Vi tittar på varandra, tysta i utkanten av dansgolvet.
Han rycker på en axel.
-Jag vet inte heller. Jag vet ingenting.
-Då är vi två, säger jag och gör en ansats till att gå.
-Det enda jag vet är att om vi bortser från alla yttre faktorer så har inte mina känslor för dig förändrats ett dugg.
-Då är vi tillbaka där vi började.
Han sträcker ut armarna. Jag tar ett steg fram och låter mig omfamnas.
-Du stannar väl?
-Jag stannar ett litet tag, säger jag och går bort mot baren.
Trackback
RSS 2.0