Sebastian, maj 1997

Det är någon gång i maj. Solen sticker fram emellan molnen i alla fall. Vi ska gå ner i stan, träffa några av hans vänner. Han är stadens rockstjärna och jag är hans flickvän.

Han hade ringt mig i mars och ville ta en kaffe en kväll. Jag gav honom en kyss när vi sa hej då. Efter fem dagar viskade han "jag älskar dig" på en svettig bar. Jag minns att vi inte kunde sluta skratta den där kvällen. Vi skålade i ölglas och sjöng med i "Stay together" med Suede.

När vi kommer runt hörnet och stiger in på shoppinggatan rättar vi till våra stora solglasögon med pekfingret och tar varandra i hand. När vi går känns det som vi är med i en musikvideo.

Trackback
RSS 2.0