Som jag älskade

-Men vi kan ju inte laga spagetti nu. Klockan är snart två, invänder jag.
-Men ingen av oss har ju föreläsning imorgon. Kom igen.
Han drar upp joggingbyxorna på det där löjliga sättet han brukar och går ut i köket. Jag ger upp och följer efter.
-Vi häller på mycket parmesanost.
-Ja, och glöm inte salt, säger jag medan jag sätter fram två tallrikar.
-Vilken tid börjar UFO Diarys?
-Jag tror det stod 02.15 på Text-tv.
Han stelnar till och spänner ögonen i mig.
-Det här stannar mellan oss. Hör du det?
-Menar du mat mitt i natten, joggingbyxor och UFO-program?
Jag skrattar. Kanske lite för kallt.
-Jag har faktiskt ett rykte att tänka på, säger han allvarligt. Sedan börjar han skratta.

Då kunde jag fortfarande bortse från just det ryktet. Jag kunde låtsas som att det inte hade med oss att göra.