Som jag älskade

I augusti flyttade han in mitt emot mig. När vi lagade mat brukade vi titta på varandra. När vi fick ögonkontakt släppte ingen av oss blicken. Vi brukade le, röra om i våra kastruller och sedan fortsätta le. Han såg ut som en ung Antonio Banderas. Inte alls som någon jag vanligtvis skulle intressera mig för. Men det var något med ögonen. Och den där spanska tortillan han brukade laga.

En kväll såg jag honom gå bort mot tvättstugan. Jag hade också en tvättid men hade bestämt mig för att hoppa över den. Jag ändrade mig, packade min smutstvätt, sprutade på mig lite parfym och följde efter. Det var då vi började prata.

Efter exakt två år slutade vi.