Walter, maj 1998
Solen börjar gå upp över kyrktornen. Mascaran har färgat av sig under ögonen men vår natt är ännu inte slut. På väg från en slamrig efterfest där vi har ritat tatueringar på varandra till mitt hus. Vi sitter allihop längst fram i hans gula folkabuss från sjuttiotalet. I utrymmet bakom oss ligger gitarrer, förstärkare och ett gigantiskt lager av Kronenbourg-öl slängda över varandra. Han tar min hand och höjer stereon till max.
-If you can, I wish you would, sjunger han med distinkt fransk brytning.
-Only if you feel you should, sjunger vi andra så högt det bara går.
När vi kommer till hörnet vid min port sitter vi kvar och sjunger klart låten. Sedan säger jag bon nuit och vi skrattar åt att det inte längre är natt.
Långt senare, när jag såg filmen Almost Famous, insåg jag att min egna Tiny Dancer-scen faktiskt hade utspelat sig till tonerna av Teenage Fanclubs Ain't That Enough. Varje helgkväll under ett helt år.
-If you can, I wish you would, sjunger han med distinkt fransk brytning.
-Only if you feel you should, sjunger vi andra så högt det bara går.
När vi kommer till hörnet vid min port sitter vi kvar och sjunger klart låten. Sedan säger jag bon nuit och vi skrattar åt att det inte längre är natt.
Långt senare, när jag såg filmen Almost Famous, insåg jag att min egna Tiny Dancer-scen faktiskt hade utspelat sig till tonerna av Teenage Fanclubs Ain't That Enough. Varje helgkväll under ett helt år.
Trackback
