Som jag älskade

Vi tar med oss vinglasen och sätter oss i soffan. Tallrikarna står kvar på bordet. Hela kvällen har vi ägnat oss åt att lyssna igenom de bästa låtarna från åttiotalet. Nu dividerade vi om vilken som är Alphavilles bästa låt. 

-Har du tänkt på en grej, säger jag.
-Vad?
-I dag är det åtta och ett halvt år sedan vi blev tillsammans.
-Men herregud! Det känns som tre år.
-Vi är gamla nu.
-Jag antar det.
-Varför tog det egentligen slut den där gången för hundra år sedan?
-Jag minns inte.

Vi tystnar, tittar på varandra och börjar skratta.

-Undrar om det någonsin kommer att bli vi igen.
-Jag vet inte. Vi har väl aldrig varit så bra på det där med timing, säger han och fyller på vinglasen.
-Nej, det kan man väl inte anklaga oss för.
-Men någonstans tänker jag att det kanske blir vi till slut ändå.
-Jag med. Men ändå inte.
-Jag förstår exakt hur du menar.

Vi skålar, kryper upp i soffan, min hand i hans.