Som jag älskade

Han tränger sig fram genom baren. Skinnjacka, snedlugg, slitna jeans.

-Där är du ju, säger han när han når fram till oss.
-Ja, här är jag.
-Jag såg när du kom in.
-Jaså.
Självklart hade jag sett honom också men efter allt som hade hänt de senaste veckorna kändes varje potentiellt samtal lika riskfritt som en atombomb.
-Ska ni vidare ut ikväll? Han höjer på ögonbrynen. De där ögonen - är de gröna eller bruna?
-Nej, vi har varit på en förhandsvisning av en film och tänkte bara ta en drink innan sängdags.
-Vi spelar ikväll.
Det där påståendet hänger löst i luften några sekunder för länge.
-Inte ikväll, säger jag.
-Inte ikväll.
Vi tystnar. Blickarna möts. Elektricitet genom hela kroppen.

Jag visste att vi aldrig mer skulle ses "på det där sättet".