John, oktober 1999
-Jag fattar fortfarande inte. Hoppade du bara på ett flygplan?
Han skrattar och nickar.
-Jag fick liksom ett infall, köpte blommorna och tog en taxi ut till flygplatsen. Jag hade tur att planet inte var fullt.
Det hade ringt på dörren. Klockan var ungefär halv elva på kvällen och det var en tisdag. Jag öppnade ytterdörren med vis skepsis och fick nästan en hjärtattack när jag såg att han stod där med ett fång rosor i handen och ett leende på läpparna. Min plötsliga chock gjorde att jag helt irrationellt slängde igen dörren framför näsan på honom utan att säga ett ord, Några sekunder senare öppnade jag den igen, försökte förvissa mig om att det inte var en hägring. Och han stod kvar. Med buketten sänkt och ihopdragna ögonbryn visserligen, men det var verkligen han.
-Du är inte klok!
-Nej, jag vet.
-Men jag är så oerhört glad att du är här.
-Jag med.
Och först då kastar jag mig i hans utsträckta armar.
Han skrattar och nickar.
-Jag fick liksom ett infall, köpte blommorna och tog en taxi ut till flygplatsen. Jag hade tur att planet inte var fullt.
Det hade ringt på dörren. Klockan var ungefär halv elva på kvällen och det var en tisdag. Jag öppnade ytterdörren med vis skepsis och fick nästan en hjärtattack när jag såg att han stod där med ett fång rosor i handen och ett leende på läpparna. Min plötsliga chock gjorde att jag helt irrationellt slängde igen dörren framför näsan på honom utan att säga ett ord, Några sekunder senare öppnade jag den igen, försökte förvissa mig om att det inte var en hägring. Och han stod kvar. Med buketten sänkt och ihopdragna ögonbryn visserligen, men det var verkligen han.
-Du är inte klok!
-Nej, jag vet.
-Men jag är så oerhört glad att du är här.
-Jag med.
Och först då kastar jag mig i hans utsträckta armar.
Trackback
